![]() |
Till minne av Britt ✟ |
Idag var jag för första gången med om en begravning.
Det var inte alls som i Hollywood filmerna.
Vi stod inte utomhus, en församling i svarta kläder och damer med svarta kläder och mystiska slöjor. Vi stod inte och såg kistan långsamt släppas ner i graven. Vi stod inte där allihopa och hörde prästen prata om sorgen. Vi slängde inga blommor på den svarta kistan. Vi var inomhus i ett kartell. Vi bar mest svarta kläder och osminkade damers ansikten utan svarta slöjor. Vi satt på smala bruna bänkar, vi sjöng och höll en bön, vi höll ett minne och hörde sång, vi lyssnade och såg henne när vi blunda. Vi grät tillsammans och snorade ner vita näsdukar. Vi ställde oss framför den vita kistan och la en röd ros på den kista som stod på stenbord belamrad med vackra blommor. Vi höll ett minne, sen var det klart. Vi grät men förflyttade oss till en kyrka och blev bjudna på smörgåstårta goda nybakade bakelser och fick höra vackra tal med blandade känslor.
Vet exakt hur det känns. Gick på gammelfarmors begravning... snart blir det begravning igen... farfar dog i lördags.
SvaraRadera